KarlKaizer

Goddagens i stugan,
Denna soliga och härliga dag som kallas "Alla hjärtans dag" (fin svensk översättning från originalet Valentine's Day) som alltid infaller den 14:e februari, varje gång år efter år. Alltid med lika stor uppståndelse och alltid med samma budskap: Kärlek åt ALLA !
Men...

Jag tror att det är långt ifrån alla som får kärlek på denna mysiga dag. Vill inte säga att det är själviskt att för en gångs skull ägna sig bara åt folk man tycker om, men jag tycker samtidigt att man borde skänka en tanke åt dem som inte kommer få en hälsning, en kram, en puss eller inte ens ett enkelt litet kort.
Det är nog fler än vad någon överhuvudtaget tror att det är..
Tragiskt, javisst ! Men vad kan man göra åt det ?
Ojoj, man kan göra mycket. Man kan skicka en hälsning till någon random bara, kanske sätta upp ett kort som är tillägnat ALLA som läser det, kanske låter knepigt men om man tar åt sig av det så har man ju ändå lyckats.
Jag skriver det inte för att jag har gjort det eller tänker göra det, det kan jag avslöja.. Inte alls utan missnöje över mig själv, visst, jag skulle vilja hjälpa alla. Men jag har varken kapaciteten eller modet för att göra det som krävs för det. Det är här är nog istället en bedjan till er som verkligen vågar och har såpass stort hjärta för att släppa in alla i det. Det är inte många som har det, men jag avundas den arma skaran som har det. =)

Jag skulle också vilja skriva ett par väl valda ord till alla low-life föetag som tar chansen genom högtider som dessa för att sälja sina crap-produkter till folk som vill mena väl med dem och inte alls tänker på var de kommer ifrån! Det är rätt lågt att spela på människors känslor, det vet vi ju sen tidigare, men att göra det för att sälja produkter som det inte alls är säkert att till exempel en vuxen person har tillverkat. Då har man gått för långt..

Hittade en textrad förresten som skulle kunna vara fin såhär i kärlekens tider:

"You are the reason i love loosing sleep.."

Den visar hur kärlek ska vara. =)

Men ja, nog känner man sig lite ensam under sådana här tider, det gör man.
Om man ändå hade mycket pengar..

Hahahaha, nej men seriöst. Ha en fin dag gott folk.


PEuchy Azti // Karl Kaizer

Goddagens, jag börjar bli kass på att skriva i denna. En veckas återkommande  inlägg har blivit till månader. Jag ska bli bättre, någon gång. Inte för att många läser men.. Ändå.  =)

Jag har tänkt på det hör med folk som dör. Eller rättare sagt efteråt.
Det är egentligen rätt knepigt att folk kan verkligen bli ÄLSKADE av allt och alla efter sin död. Egentligen är det kanske inte så konstigt, man förlorar något eller någon som man alltid trodde skulle finnas där.
Döden kommer alltid att komma, frågan är bara när. Därför borde folk tänka på det och fundera på hur de nu behandlar folket de umgås med. Man ska faktiskt leva varje dag som om det vore ens sista, för det kan det vara.

Ett litet snedsteg, ett misstag, en skitsak. Alla har de någon gång varit dödorsaker.

Älska de som du har bredvid dig nu, sörj dem när de är borta, gå vidare.


Paj ut // Karl Kaizer.

Sådärja, nu är julen över för de flesta och dagarna återgår till sin vanliga, tråkiga dagsrytm igen.
Min egen jul var rätt bra, synd att snön (nästan) uteblev, bara ett par ynka centimeter. Den var som vanligt mys med släkt och familj. Julklapparna var också riktigt bra, böcker och sånt. Det bästa var iallafall The Mars Volta biljetterna, tror ni att jag vart glad eller? För er som inte vet det. Ja, det vart jag, riktigt glad.

Nu fortsätter dagarna på lovet i en sakta gemak och timmarna verkar flyga förbi utan att man ens märker dem.
Rätt skönt kanske, jag vet inte riktigt. Jag vet iallafall att skolan är inte något jag ser fram emot sådär värstans.

Jag kommer inte på något att skriva längre. Kasst.